Kan jag inte bara få gå tillbaka?
vad hade du önskat dig om du hade fått en önskning? du hade fått önska vad du vill. pengar, att träffa en kändis, att bli känd själv. ibland önskar jag att jag kunde få önska mig en enda sak. jag hade inte önskat mig något av det jag nämnde precis. jag hade önskat mig att få kunna gå tillbaka i tiden. 12-13 år tillbaka i tiden. livet var så enkelt när man var liten. man hade inga bekymmer, det enda man tänkte på då var att leka. åh, bara jag börjar tänka på det blir jag ledsen.
med tanke på att min barndom inte alls var så. jag önskar att jag vore den flickan som får lite pengar av sin mamma för att spinga till affären och köpa en glass. jag önskar att jag vore den flickan som kom hem genomblöt av snön om vintrarna efter att ha byggt en snögubbe med kompisarna. jag önskar att jag hade en barndom. jag fick växa upp som barn, jag hade aldrig de underbara tidpunkterna i mitt liv. jag var tvungen att laga mat, städa och passa min bror medans mina föräldrar jobbade hela dagarna. jag kämpade och kämpade, men var det någon som någonsin sa tack? nej, aldrig fick jag höra ett tack.
jag minns alla gånger vi var tvungna att flytta, första gången på grund av ett krig, ett helvete som ingen önskar sig att delta i. men vad ska man göra, som barn tänker man inte på det så mycket. men jag tänkte. hela tiden. och det blev inte bättre när jag växte upp genom åren. man skulle ha ansvar, jag fick höra "men du är en stor tjej nu, du måste ha ansvar!". det enda jag tänkte på just då var att jag önskar att jag vore i någon annans skor. att jag fick uppleva hur det är att vara barn och att få bli bortskämd. att en gång bli sedd av sina föräldrar.
och nu, några dagar innan jag ska fylla arton år ser jag detta framför mig: ett liv, som inte är värt någonting. ett liv där jag inte har fått uppleva någonting förutom arbete, stress och trötthet. jag gnäller inte, jag har lärt mig mycket av min så kallade barndom, men jag vill kunna uppleva det alla de andra barnen har fått uppleva. jag vill för en gångs skull kunna vara glad. jag vill ju bara vara ett barn...
med tanke på att min barndom inte alls var så. jag önskar att jag vore den flickan som får lite pengar av sin mamma för att spinga till affären och köpa en glass. jag önskar att jag vore den flickan som kom hem genomblöt av snön om vintrarna efter att ha byggt en snögubbe med kompisarna. jag önskar att jag hade en barndom. jag fick växa upp som barn, jag hade aldrig de underbara tidpunkterna i mitt liv. jag var tvungen att laga mat, städa och passa min bror medans mina föräldrar jobbade hela dagarna. jag kämpade och kämpade, men var det någon som någonsin sa tack? nej, aldrig fick jag höra ett tack.
jag minns alla gånger vi var tvungna att flytta, första gången på grund av ett krig, ett helvete som ingen önskar sig att delta i. men vad ska man göra, som barn tänker man inte på det så mycket. men jag tänkte. hela tiden. och det blev inte bättre när jag växte upp genom åren. man skulle ha ansvar, jag fick höra "men du är en stor tjej nu, du måste ha ansvar!". det enda jag tänkte på just då var att jag önskar att jag vore i någon annans skor. att jag fick uppleva hur det är att vara barn och att få bli bortskämd. att en gång bli sedd av sina föräldrar.
och nu, några dagar innan jag ska fylla arton år ser jag detta framför mig: ett liv, som inte är värt någonting. ett liv där jag inte har fått uppleva någonting förutom arbete, stress och trötthet. jag gnäller inte, jag har lärt mig mycket av min så kallade barndom, men jag vill kunna uppleva det alla de andra barnen har fått uppleva. jag vill för en gångs skull kunna vara glad. jag vill ju bara vara ett barn...
Kommentarer
Postat av: Robbin
Förstår exakt vad du menar.
Önskar jag kunde få leva om min barndom också..
Postat av: Benjamin
Jag har svårt att förstå bra "poesi" men jag ser ändå en liten del av det du vill komma med. Jag saknr också då jag var en liten pojke.
Trackback
