msshakespeare

ibland känns det som om ingen på denna jorden förstår mig. allt jag säger eller gör blir bara pannkaka. jag kan kanske inte uttrycka mig så bra, men jag försöker. och missuppfattar någon något så blir det värsta kaoset. jag förstår inte att människor inte bara kan ta det lugnt och lyssna på det jag har att säga istället för att hoppa in och byta samtalsämne eller säga "nej du har fel". jag har väl en egen åsikt eller?

det enda jag vill är att folk ska höra mig, de behöver inte se mig. jag vill inte vara en av de människor som inte finns där eller som inte har en åsikt. jag vill bli lyssnad på, bli omfamnad, vad som helst. för jag känner att jag verkligen inte får det nu när jag mår som sämst. ni kanske inte vet vad en kram betyder för mig, men man kan inte jämföra en kram med något annat på hela jorden. det är det dyrbaraste som finns. det är så dyrt att det inte går att köpa med pengar.

och det är den enda som skulle kunna få mig att bli lycklig. jag önskar mig inte pengar, inte fina dyra saker, inte några saker jag kommer slänga i soptunnan eller något jag kommer förbruka. en kram, allt jag behöver är en kram..